Vi behöver prata om att du dog av Louise Wallin är utgiven av Blue Publishing Förlag. Diktsamlingen beskriver förhållandet mellan Louise och hennes pojkvän Robert som dog i cancer 2016. Redan när Louise och Robert träffades hade han cancer. De blev ett par och gjorde sånt alla par gör men i bakgrunden fanns hela tiden vetskapen om Roberts sjukdom. Det är korta dikter där orden är genomtänkta och meningarna uttrycksfulla. Sorgen är ständigt närvarande men Louise och Robert hanterar den olika. Det starka bandet mellan dem upplöses till slut när Robert dör och Louise står kvar och vill förmedla det som skett. Det gör hon med kärlek, tårar och minnen. Det är en känslosam bok som jag läste långsamt och jag läste om varje dikt flera gånger så att jag kunde känna orden ordentligt. Tack för boken Louise!
Boken är Louises debut. Diktsamlingen beskriver förhållandet mellan Louise och hennes pojkvän Robert som dog i cancer 2016. Louise skriver att hon ser boken som en kärleksförklaring till Robert.
Redan när Louise och Robert träffades hade han cancer. De blev ett par och gjorde sånt alla par gör; fikade, myste i soffan och gick skogspromenader. Skillnaden var att i bakgrunden fanns hela tiden vetskapen om Roberts sjukdom.
Det är korta dikter där orden är genomtänkta och meningarna uttrycksfulla. En favorit är:
vi fick aldrig någon framtid
vi fick nu
Sorgen är ständigt närvarande men Louise och Robert hanterar den olika. Robert ville leva den tiden han hade kvar, Louise kämpade med att dölja sorgen. Det starka bandet mellan dem upplöses till slut när Robert dör och Louise står kvar och vill förmedla det som skett. Det gör hon med kärlek, tårar och minnen. Jag läser också in glädje och hopp blandat med sorgen vilket gör allt vemodigt på ett bedövande sätt. Jag känner igen den känslan, den som ligger som ett tungt täcke över tillvaron.
Det är en känslosam bok som jag läste långsamt och jag läste om varje dikt flera gånger så att jag kunde känna orden ordentligt. Mina erfarenheter passar in i orden även om det var annorlunda på flera sätt. Det är en tröst i sig, att inte vara ensam i känslor som varit och som dröjer sig kvar.