Om någon skulle komma förbi av Thomas Korsgaard är utgiven av Weyler förlag. Tue är tolv år och bor i Nørre Ørum, ett fattigt hörn av Jylland i Danmark. Tue konstaterar att han har döden i sig och han fantiserar mycket om den. Han bor på en gård med sina föräldrar och två småsyskon. Familjen är fattig, omgivningen är krass och burdus, mamman är deprimerad och spelar nätpoker och pappan arbetar ständigt. Tue hamnar ofta i blåsväder efter att ha gjort något som de vuxna kring honom provoceras av. Boken tar upp ett tungt och mörkt ämne, en ung pojkes liv i en utsatt miljö, men jag tyckte mycket om den. Språket tilltalade mig och karaktärerna kändes verkliga. Jag gillar att de inte är helt goda eller onda, jag känner både med dem och blir frustrerad på dem ibland. Vi läste boken i en bokcirkel och det fanns mycket att diskutera!
Tue är tolv år och bor i Nørre Ørum, ett fattigt hörn av Jylland i Danmark. Tue konstaterar att han har döden i sig och han fantiserar mycket om den. Det han tänker mest på är hur det skulle bli om hans pappa dog. Tue bor på en gård med sina föräldrar och två småsyskon, en lillebror och en lillasyster. Familjen är fattig, omgivningen är krass och burdus, mamman är deprimerad och spelar nätpoker och pappan arbetar ständigt. När mamman var gravid med familjens fjärde barn slutade det med att barnet dog. Efter det försvann mamman in i sin egen värld. Gården går med förlust och pappans bror äger det mesta numera. Tue hamnar ofta i blåsväder efter att ha gjort något som de vuxna kring honom provoceras av.
Thomas Korsgaard är född 1995 på Jylland. Han var 21 år när debutromanen Om någon skulle komma förbi kom ut. Boken är den första i en trilogi och den belönades med De Gyldne Laurbær, Danmarks viktigaste bokpris. Om någon skulle komma förbi är en barndomsskildringen, löst baserad på Thomas egen uppväxt. Del två i trilogin heter En dag kommer vi att skratta åt det och den avslutande delen heter Man skulle kanske ha varit där.
Om någon skulle komma förbi tar upp ett tungt och mörkt ämne, en ung pojkes liv i en utsatt miljö, men jag tyckte mycket om den. Jag är uppvuxen i en liten by och det finns mycket igenkänning i handlingen. Karaktärerna, atmosfären och det som händer känns nära. Det är Tue som berättar och han beskriver hur det är på gården, i skolan och på fritiden utan att egentligen reflektera så mycket över det.
Språket tilltalade mig och karaktärerna kändes verkliga. Jag gillar att de inte är helt goda eller onda, jag känner både med dem och blir frustrerad på dem ibland. Hierarkierna i samhället är tydliga och Tue och hans familj befinner sig längst ner. De kämpar för att få vardagen att gå ihop, löser det som dyker upp och tycks acceptera livet som det är.
Vi läste boken i en bokcirkel och det fanns mycket att diskutera! Åsikterna gick isär men alla var överens om att det var en bok som öppnade upp för samtal. Jag är nyfiken på att läsa fortsättningen på trilogin.