Przewalskis häst av Maja Lunde är utgiven av Natur & Kultur. Det är Majas tredje bok om samspelet mellan människan och naturen. I det som ska bli en kvartett är Binas historia och Blå de två första böckerna. Przewalskis häst är precis som de två tidigare böckerna uppdelad i tre tidsåldrar. Eva och hennes historia utspelar sig i Norge år 2064, Michail Aleksandrovitj berättar om sitt liv från år 1880 och Karins kamp för urhästarna i Mongoliet tar sin början 1992. Alla tre berättelserna har det gemensamt att personerna vill bevara och skydda takierna, en specifik hästart.
Michail Aleksandrovitj är biträdande direktör för S:t Petersburgs zoologiska trädgård. Han ordnar en expedition till Mongoliet för att fånga in takier, en specifik hästart som ibland benämns urhäst. Karin vill återföra arten till Mongoliet 1992 eftersom alla takier har försvunnit därifrån. År 2064 lever Anna i Heiane, Norge. Alla har lämnat orten för att söka sig till bättre levnadsförutsättningar men Anna vill inte lämna gården som varit familjens park för att bevara djurarter. Anna vill inte lämna djuren och framförallt inte vildhästarna, takierna, trots att hon och dottern börjar få ont om mat till både sig själva och djuren.
Jag älskade både Binas historia och Blå, även om det är skrämmande läsning. Przewalskis häst är lika bra som de två föregångarna i den tänkta kvartetten böcker om klimatförändringar. Boken har huvudkaraktärer som brinner för att bevara och skydda takierna utifrån den kunskap och de möjligheter deras tid förmår. Människans sätt att missbruka jordens tillgångar får förödande konsekvenser om inte utvecklingen stoppas. Maja visar på en framtid som inte känns helt orimlig om vi människor fortsätter som vi gör nu. Przwalskis häst är en fantastisk bok som har ett härligt språk och dessutom är lärorik på många sätt. Den är också en stark påminnelse om klimatkrisen och vad som står på spel.