Svartsjukemannen och andra berättelser av Jo Nesbø är utgiven av Albert Bonniers Förlag. Boken innehåller sju berättelser där Svartsjukemannen är den längsta med 104 sidor och Kön är kortast med åtta sidor. Det är realistiska berättelser med oväntade händelseförlopp, oförutsägbara handlingar och överraskande slut. Det är obehagliga berättelser som får fram det mörkaste i mig för jag ser rimligheten i det som utspelar sig trots att det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Alla känslor blandas och jag älskar det! Tack Jo och Albert Bonniers förlag för boken!
Den första berättelsen London är 24 sidor lång och handlar om en kvinna som är på väg från London till New York för att avsluta sitt liv efter att hennes man varit otrogen med hennes bästa väninna. Det är ett mästerverk i sig att få in så mycket handling och så många brännande frågeställningar i en så kort berättelse. Den längsta berättelsen, Svartsjukemannen, handlar om en grekisk polisutredare med ett förflutet som nystas upp efterhand som berättelsen fortgår. Även här är det frågeställningar och reflektioner som får mig att inse att jag tycker att huvudkaraktären handlar helt rimligt trots det hämndlystna och förbjudna i det han gör.
Kön är bara åtta sidor lång men den får mig att känna alla möjliga känslor och även här inser jag att Jo får fram mörka tankar hos mig, vilket både är befriande och oroande. Sopor, Erkännandet, Odd och Örhänget är de övriga berättelserna som har samma allmänmänskliga dilemman med ett kusligt förlopp som känns helt logiskt i sammanhanget. Jo får mig verkligen att ifrågasätta min moral och vad jag egentligen tänker, för det är förbjudet, hämndlystet och makabert. Jag älskar berättelserna och obehagskänslan de lämnar efter sig!
