Författare: CamillaHansson

Äntligen är mörkläggningsgardinerna på plats! Av flera olika anledningar har vi inte blivit färdiga med att få det riktigt mörkt i sovrummet. En anledning är gardinernas längd…. Jag vill inte att gardinerna ska vara för långa, de får inte ligga i en tyghög på golvet för då samlas det damm. Min astma har gjort att jag vill ha saker bakom dörrar och så lite lösa saker framme som möjligt. Just i sovrummet försöker jag ha det lättstädat och så dammfritt jag bara kan. Vi har en gammal dammsugarrobot som vi kallar ”Lille vän” som får jobba med jämna mellanrum men nu börjar han bli lite väl slö för mitt tycke, han städar inte speciellt länge alls. Imorgon ska jag ånga gardinerna så de blir släta och fina!

Det är inget nytt på fronten om mitt Instagram-konto och jag börjar väl så smått vänja mig vid tanken att jag måste börja om. Jag får ingen respons från Instagram och koden som ska komma kommer aldrig, så det är lite moment 22 över det hela. Det svåra är ju att veta när det är dags att gå vidare…. Jag känner att det närmar sig, jag saknar att vara en del av bokstagram!

Det tråkiga vädret fortsätter och det blir inte så mycket gjort. Vi var ute och tittade till båten igår men det var ju inte alls inbjudande att bege sig ut. Jag måste tyvärr också erkänna att jag inte är så sugen att åka ut med båten även när det är sol och vindstilla. När barnen var små åkte vi ofta över till Danmark och sov över eller så åkte de ring. Nu när de är vuxna och jag är äldre stannar jag gärna på land där jag har större plats, där jag inte blir sjösjuk och där jag har nära till en toalett….

Hemma i trädgården har vi fått problem med häxringar. Förr trodde man att det var där älvorna hade dansat och det låter ju trollskt och spännande men i verkligheten är det inte så kul med ringar i gräsmattan. Nu gör vi ett försök att få bort de största med olika metoder, vi får väl se hur det går.

Ibland är jag och min man kattvakter till Trix och Disa. Då bor vi i Malmö och lever stadsliv. Jag älskar det och njuter av att ha liv och rörelse runt mig. Min man är inte lika förtjust i stadslivet men hänger oftast på ändå. Det är också mysigt att få vara med Trix och Disa.

Trix var en födelsedagspresent till dottern när hon fyllde 20 år. Nu är Trix mer än 8 år och ska då motsvara 48 människoår, så han börjar närma sig mig i ålder. Disa köpte dottern och hennes sambo tillsammans för två år sedan, så hon ska då vara 24 människoår, lite yngre än vad de är.

Jag och min man har inga husdjur själva och det känns ibland tomt eftersom dottern fick Trix när hon bodde hemma. Ibland vill jag skaffa ett husdjur men jag vet också att vi jobbar mycket och tycker om att resa. Därför är det toppen att få passa Trix och Disa. För min del är det också toppen att få leva lite stadsliv!

Jag tänkte att en presentation här i bloggen kan vara på sin plats. Eftersom Instagram har tagit bort mitt konto som tillhör bloggen pausar jag nya recensioner i hopp om att få tillbaka @bokluckan.

Jag heter Camilla, är snart 56 år och bor i en liten by i södra Sverige. Den 11 september har jag och min man varit gifta i 24 år. Det råkade ju bli ett datum som är lätt att komma ihåg! Vi har två vuxna barn, en dotter och en son. Ibland är vi kattvakter till dotterns två katter.

Utöver jobbet som speciallärare på komvux som anpassad utbildning, sfi, så läser och lyssnar jag mycket på böcker. Jag har alltid läst mycket men det har succesivt blivit mer och mer. Sedan jag startade min bokblogg har jag breddat mitt läsande. Tidigare läste jag mest deckare och ibland feelgoodböcker. Nu läser jag de flesta genrer. Jag har fått flera nya favoritförfattare och upptäcker hela tiden nya. Tidigare trodde jag att jag hade bra koll på vilka böcker som kom ut men nu kan jag konstatera att jag inte hade en aning om hur många böcker som faktiskt kommer ut varje år.

Den 15 november 2020 startade jag min blogg här på bokluckan.se och gjorde då ett tillhörande Instagram @bokluckan. Jag kunde inte ana då hur stor del det skulle ta av mitt liv. Jag har träffat författare, förläggare och följare och jag har haft kontakt och konversationer med alla dessa via kontot. Sammanhållningen på bookstagram är helt otrolig. Alla är vänliga och stöttande.

Den 13 juli 2023 stängde Instagram ner kontot. Kontot hade då 409 inlägg, 6723 följare och jag följde 5931 konton. Jag har lagt ner så otroligt mycket jobb på mitt konto och känner mig helt förkrossad. Som tur är finns ju bloggen kvar med allt jag har skrivit och jag har alla bilderna jag har lagt upp eftersom jag själv har tagit dem.

Då undrar ni kanske vad jag har gjort för att få mitt konto borttaget?! Jag har tydligen inte följt riktlinjerna för communityn. Jag tror jag vet vad det beror på. Under mina år på Instagram har jag varit väldigt strukturerad och fört listor över vilka jag följer och vilka som följer tillbaka, inte alltid och hela tiden, men emellanåt. Nu är det semester och jag har tid att titta igenom listorna lite mer och jag antar att det liknar de robotar och appar som finns för att få fler följare mm.

Jag kämpar för att få tillbaka kontot men det har inte gett resultat ännu! Jag ”skakar” min telefon för att beskriva mitt problem för Instagram, men än så länge har jag inte fått något gehör för min situation. Min förhoppning är att jag får tillbaka kontot och jag får vänta ytterligare lite innan jag ger upp och eventuellt behöver fundera på vad jag ska göra om jag inte får tillbaka det. Problemet är att jag har hamnat i ett moment 22-läge, jag ska få en kod via sms men det kommer ingen kod.

Jag är förkrossad och ledsen för det som har hänt. Jag fortsätter att läsa och skriva recensioner men väntar med att lägga ut dem även här och hoppas på att mitt bokluckan-Instagram snart ska vara tillbaka.