Tystnaden vid barndomens hav av Kerstin Beckman är utgiven av Nippe förlag. Boken är Kerstin Beckmans debutroman. Rut kämpar för att göra sin röst hörd på jobbet. När hon känner sig misstrodd och illa behandlad bestämmer hon sig för att göra en utflykt till sin barndoms skärgård. På grund av några misstag och en hel del otur blir hon strandad på en ödslig ö. Hon försöker ordna tillvaron efter det hon har till hands och hon tvingas umgås med sina egna tankar och minnen utan att någon stör. Jag tycker om boken som har ett behagligt tempo och ett målande språk. Handlingen utmanar mina egna tankar och minnen på ett sätt som fortsätter att peta på mig efter att boken är utläst. Tack för boken Kerstin och Nippe förlag!
Rut kämpar för att göra sin röst hörd på jobbet. Hon känner sig misstrodd och illa behandlad och hon kämpar även med sitt privatliv. Rut har svårt att känna sig bekväm med andra och hon känner inte att hon passar in. Hon bestämmer sig för att göra en utflykt till sin barndoms skärgård. På somrarna vistades Rut ofta hos morfar, som bodde på en ö, och hon vill tillbaka dit. På grund av några misstag och en hel del otur blir hon strandad på en ödslig ö där det finns hus men inga människor. Hon försöker ordna tillvaron efter det hon har till hands, både från hus hon tagit sig in i och från naturen. Under vistelsen tvingas Rut umgås med sina egna tankar och minnen utan att någon stör. Det blir en plågsam resa bakåt i tiden och en tid att fundera över vad som egentligen är viktigt.
Boken är Kerstin Beckmans debutroman. Jag tycker om boken som har ett behagligt tempo och ett målande språk. Ett lugn infinner sig när jag läser och jag kan föreställa mig havet och den karga ön men också hur instängd Rut känner sig i lägenheten när hon kommer hem. Handlingen utmanar mina egna tankar och minnen på ett sätt som fortsätter att peta på mig efter att boken är utläst. Jag skulle kunna tänka mig att tillbringa en tid borta från alla måsten och vardagen som pockar på, men utan Ruts svårigheter med det praktiska. En tid med reflektion och totalt lugn.
Jag känner mycket med Rut som karaktär. Hon har under hela uppväxten känt att hon inte hör till. Hennes relation med morfadern var viktig men blev inte godkänd av hennes kompis vilket gjorde att hon tvivlade på den. Det allmänmänskliga med att passa in och vilja vara en del av en gemenskap, skärskådas på ett ovanligt sätt i Tystnaden vid barndomens hav. Jag har alltid svårt för den grymhet och oförståelse som finns i vardagen i alla åldrar. Det gör mig ledsen att någon ska behöva fundera över vad den personen gör fel.