Ellen på Tuvängen av Martine Christensen Odenhall är utgiven av Visto Förlag. Boken utspelar sig mellan 1973-1975 och blandar Ellens dagboksanteckningar med berättelsen om Ellens omgivning. För mig var det som att resa tillbaka till barndomen, det var otroligt mycket igenkänning i boken. Även om boken vänder sig till barn i åldrarna 10-12 år så kan både yngre och äldre ha behållning av Ellens värld. Nostalgi som Fröken Ur, sparkturer på vintern och fågelräddningsaktioner fick mig att minnas händelser som nästan fallit i glömska. Tack för boken Martine och Visto Förlag!
Ellen skriver mycket och får en fin skrivbok där hon börjar skriva dagbok. Boken berättar om åren mellan 1973-1975 och slutar när Ellen går ut tredje klass. Handlingen blandar Ellens dagboksanteckningar med berättelsen om Ellens omgivning. Läsaren får lära känna Ellen, hennes två systrar och föräldrar. Berättelsen om Ellen förmedlar en tid då barnen cyklade på fritiden och fick leka fritt överallt. Ellen är blyg och är gärna med sin bästa kompis Maria. I dagboken skriver Ellen på barns vis om det som är viktigt för henne för stunden.
Boken vänder sig till barn i åldrarna 10-12 år men både yngre och äldre kan ha behållning av Ellens värld. För mig var det som att resa tillbaka till barndomen, det var otroligt mycket igenkänning i boken. Jag började i årskurs 1 1974 och växte upp i en liten by. Cykelturerna i skogen och aktiviteter som landhockey på gatan var vardag. Boken förmedlar väldigt mycket nostalgi när ringningarna till Fröken Ur beskrivs och jag minns hur vi märkte våra sparkar med våra namn med hjälp av ett förstoringsglas. Fågelräddningsaktionen i boken fick mig att minnas steglitsen Rosetten som jag hittade, vårdade och hjälpte tillbaka till skogen. Det är en bok som kan läsas av barn men också användas som högläsning om hur det var i början av 70-talet och vara en bra ingång till diskussioner om likheter och skillnader.