Den siste vite mannen av Mohsin Hamid är utgiven av Natur & Kultur. Hamid förklarar att han fick idén till boken efter 9/11 då han upplevde att han förlorade alla sina ”vita privilegier” i New York efter att ha bott där och i London i tjugo år. Baksidestexten lyder; ”En morgon vaknade Anders, en vit man, och upptäckte att han hade blivit mörkt och omisskännligt brun.” Den ringar in handlingen bra. Anders får uppleva hur det är att vara mörk i den värld han tidigare rört sig så lätt i, när han var vit. Boken visar på vår uppdelade värld och synliggör orättvisor på ett annorlunda sätt men det är också en bok om kärlek.
Baksidestexten lyder; ”En morgon vaknade Anders, en vit man, och upptäckte att han hade blivit mörkt och omisskännligt brun.” Den ringar in handlingen bra. Anders får uppleva hur det är att vara mörk i den värld han tidigare rört sig så lätt i, när han var vit. Det blir fler och fler människor som vaknar och har ändrat hudfärg vilket leder till en uppdelning i samhället där vissa är beredda att ta till våld för att visa sin ståndpunkt.
Hamid förklarar att han fick idén till boken efter 9/11 då han upplevde att han förlorade alla sina ”vita privilegier” i New York efter att ha bott där och i London i tjugo år. Hamid är född och uppvuxen i Pakistan och är muslim.
Boken visar på vår uppdelade värld och synliggör orättvisor på ett annorlunda sätt men det är också en bok om kärlek. Jag kommer att tänka på uttrycket ”Döm inte någon annan förrän du gått en mil i hans skor”. I boken får först Anders och sedan andra gå i ”andras skor”. De får uppleva hur det är att vara brun i en värld där vita är priviligierade.
Det är också en bok om kärlek där Anders kärlek till flickvännen Oona ändras efter förändringen. Även Anders och hans fars kärlek ändras precis som Oona och hennes mors kärlek som visar på komplicerad men välmenande kärlek. Det finns många nyanser i berättelsen som går att diskutera länge. Jag får lite ont i magen av hur Anders blir behandlad när han blir brun. Det är ingen nyhet för mig att vi människor behandlas olika utifrån hudfärg men Hamid får det att kännas lite extra.
Meningarna är långa, sammanfogade med komma, vilket gör att jag läser boken samtidigt som jag ytandas. Sättet som Hamid skriver på gör att handlingen känns angelägen och att allt händer oväntat och snabbt.