Pestkung av Mikael Strömberg är utgiven av LB Förlag. Boken är en dokumentärt berättad thriller och ibland vet jag inte vad jag ska tro, om det är sanning eller fiktion. En av huvudpersonerna i boken är författaren själv. Han använder sig dessutom av två andra kända personligheter, Fredrik Strage och Jack Werner. Mikael har skrivit flera skräck- och spänningsromaner och Pestkung känns som både skräck och spänning. I boken finns fotografier som framhäver det dokumentära i berättelsen och ljudboken läser de tre huvudpersonerna själva, något som ytterligare förstärker den känslan. Det är en obehaglig berättelse som känns ända in i märgen när både människor och djur förändras och försvinner. Tack för boken Mikael och LB Förlag!
Boken börjar med att författaren själv, Mikael, har skrivkramp och till slut hör ett ord som han fastnar för, Pestkung. Mikael börjar nysta kring ordet och det leder till att han börjar forska vidare om var det kommer ifrån och vad det betyder. I forskandet tar Mikael med sig Jack Werner, som grundade Creepypodden, och Fredrik Strage, musikjournalist och författare. I sin forskning hör de talas om både bortrövade djur och förvridna människor. Sökandet gör att de möter udda människor, kommer till märkliga platser och träffar människor som varit i kontakt med Pestkung och fått sina liv förstörda.
Boken är en dokumentärt berättad thriller och ibland vet jag inte vad jag ska tro. I boken finns fotografier som framhäver det dokumentära i berättelsen och då tror jag på det jag läser. När det sedan dyker upp förvridna människor och sammanväxta djur känner jag att det är fiktion om än med ett uns tvekan. Så här är det genom hela boken, vissa saker känns rimliga och ibland känns även skräckinslagen rimliga i sammanhanget. Mikael har skrivit flera skräck- och spänningsromaner och detta är lika mycket en skräckroman som en spänningsroman.
Jag kunde inte låta bli att lyssna lite på boken eftersom de tre huvudpersonerna läser sina delar av berättelsen själva. Det gör att känslan av dokumentär förstärks. Det är en obehaglig berättelse som känns ända in i märgen eftersom jag inte kan släppa tanken på att det kanske, trots allt, är sant.