Biodlaren från Aleppo av Christy Lefteri är utgiven av Bokförlaget Nona. Det här är en bok som kommer att leva kvar i mig, länge. Berättelsen, språket, ämnet, allt är så gripande att jag bara vill läsa vidare. Boken är otroligt sorglig, samtidigt som det finns hopp. Det finns många människoöden som är värda att berätta men alla har inte förmågan att berätta så att det blir intressant och läsvärt. Det har Christy Lefteri. Det finns så mycket att reflektera över och boken gestaltar nutiden på ett brutalt ärligt sätt.
Nuri och Afra bor i Aleppo i Syrien där de har en son, familj och vänner. Vardagen fylls av Nuris arbete med biodlingen och familjelivet tills kriget kommer med bomber, död, förföljelse och förödelse. Människor i deras närhet dödas av bomber, mördas och flyr. Hela deras tillvaro vänds upp och ner, livet slås i spillror och till slut flyr även Nuri och Afra. Deras mål är att ta sig till en vän i London. De får utstå smugglares nycker och omvärldens ointresse att hjälpa.
Det gör ont i varenda del av min kropp när jag läser boken. Det är så mycket hemskheter Nuri och Afra behöver utstå. Allt berättas trovärdigt och målande, vilket Christys bakgrund säkert har en stor del i. Christy är dotter till flyktingar och hon har arbetat som volontär på ett av Unicefs flyktingcenter i Aten. Jag hade kunskapen om det som beskrivs men Christy berättar historien på ett sätt som gör att allt känns nära och karaktärernas öden berör mig djupt. Språket är helt fantastiskt och de dekorerade sidorna som binder samman berättelsen som utspelar sig på olika ställen och i olika tider, är vackra och bidrar till bokens säregna prägel. Boken blir också ett nutidsdokument där flyktingars utsatthet blottas. Mitt i allt det mörka och fruktansvärda finns hopp och en överlevnadsinstinkt som får mig att fundera över hur olika vi alla är som människor. Jag rekommenderar alla att läsa denna boken!